266 Som vi du sköljdes av dopets vatten

1. Som vi du sköljdes av dopets vatten,
fastän du själv ifrån synd är fri.
Du kom till oss som ett ljus i natten
att rena oss från den synd som vi
från första människans dagar bär,
den tunga börda vår otro är.

2. När ner i floden du villigt stiger,
då uppfylls Faderns rättfärdighet.
Till påskens offer ditt liv du viger
och träder in i vår dödlighet.
Du delar med oss vår skuld och skam
och blir vårt lösen, vårt påskalamm.

3. Ja, våra villkor i allt du delar,
när själv du stiger i dopet ner.
Ditt dop vår olyckas sår nu helar,
din helighet du åt mänskor ger,
som vill sig helt åt din kraft förtro
och har i nåden sin samvetsro.

4. Till dig från himlen din Fader talar:
"Du har, min Son, allt mitt välbehag."
Ty du steg ned hit till nödens dalar,
i dig vårt mörker blir åter dag.
Till dig, o Jesus, vi lyssna vill,
från dopet alltid dig höra till.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Otto Nordlund

260 Himmelen är härligt blå

1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.

4. Visa män från österland
drog igenom ökensand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1810, 1853, sv övers A.H 2017
Musik: Jacob Gerhard Meidell 1846, alt. Ivar Widéen 1912

N F S Grundtvig:

168 Ditt ord, o Gud, är svärd och flamma

1. Ditt ord, o Gud, är svärd och flamma,
det tränger genom märg och ben.
I själ och ande sker detsamma,
om hjärtat än är hårt som sten.
Vår synd blir dömd av vad du sagt,
låt alla känna ordets makt!

2. Ditt ord, o Gud, är ljuvt som daggen
och liv åt slagna själar ger.
O Gud, bland såren, samvetsaggen
låt himlens balsam drypa ner!
Behåll oss i din vård och tukt,
låt ordet bära riklig frukt!

3. Ditt ord, o Gud, är österns stjärna
som leder oss till Kristus in.
De visa följer den så gärna
och fröjdas mer än någonsin.
O, låt oss följa den och dem,
nå fram till glädjens rätta hem!

Text: Carl Bernhard Garve 1825, sv. övers. A.H. 31/7 2017
Musik: Svensk 1697

265 Herodes, varför fruktar du

1. Herodes, varför fruktar du
när Herren Jesus kommer nu?
Ej dödligt rike söker han
som himmelriket skänka kan.

2. De visa följer stjärnans gång,
hon leder dem till krubban trång.
Med myrra, guld och rökelse
de hyllar världens Frälsare.

3. Han är Guds Son men går åstad
att helgas genom dopets bad.
Guds Lamm som utan synder var,
så världens synder på sej tar.

*4. Må, Jesus, äran ges till dej
av hela världen och av mej,
till Fadern och till Anden blid,
från nu och intill evig tid.

Text: Caelius Sedulius (400-t.)

Musik: Medeltida

266 Som vi du sköljdes av dopets vatten

1. Som vi du sköljdes av dopets vatten,
fastän du själv ifrån synd är fri.
Du kom till oss som ett ljus i natten
att rena oss från den synd som vi
från första människans dagar bär,
den tunga börda vår otro är.

2. När ner i floden du villigt stiger,
då uppfylls Faderns rättfärdighet.
Till påskens offer ditt liv du viger
och träder in i vår dödlighet.
Du delar med oss vår skuld och skam
och blir vårt lösen, vårt påskalamm.

3. Ja, våra villkor i allt du delar,
när själv du stiger i dopet ner.
Ditt dop vår olyckas sår nu helar,
din helighet du åt mänskor ger,
som vill sig helt åt din kraft förtro
och har i nåden sin samvetsro.

4. Till dig från himlen din Fader talar:
"Du har, min Son, allt mitt välbehag."
Ty du steg ned hit till nödens dalar,
i dig vårt mörker blir åter dag.
Till dig, o Jesus, vi lyssna vill,
från dopet alltid dig höra till.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Otto Nordlund

261 Stå upp, o Sion, och lovsjung

Alt. version i mer "haeffnerskt" tempo:



1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, Profet och Kung!
Du hans stjärna skådar,
stäm upp i helig fröjd din röst,
glädjerik hon bådar
att kommen är, till världens tröst,
Herren, som benådar
vart förkrossat bröst.

2. Hur skön och klar för oss hon går!
Vi följer hennes ljusa spår,
följer med de visa
att dej med våra läppars ljud,
Herre Jesus, prisa
och ödmjukt hylla dina bud.
Må du nåd bevisa,
du all kärleks Gud!

3. I nåd, o Herre, ta emot
vad vi nu lägger för din fot.
Våra gåvor blive
ej myrra, guld och rökelse.
Vi vårt hjärta give
åt dej, o Gud, vår Frälsare!
Själv du där upplive
tro och helgelse.

4. Ditt ord må, Jesus, varje år
bli stjärnan i vars sken vi går.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära

till vårt hjärta frid.

5. Lys, helga stjärna, mild och ren,
kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän må böjas
vid Jesu nådefulla röst,
alla böner höjas
i Jesu namn, med hopp och tröst,
och hans kärlek röjas
klart i alla bröst.

Text: Johan Olof Wallin 1811-1818 (32-39 år) "Statt upp, o Sion", ngt bearb. 

Musik: Senmedeltida julvisa / Wittenberg 1529, jfr In dulci jubilo 

Johan Olof Wallin ville inte ta in den "makaroniska" (blandspråkliga) psalmen In dulci jubilo i sin psalmbok, där latinet för första gången sedan reformationen 300 år tidigare helt bannlystes från psalmboken. Men han filade nästan hela 1810-talet på denna nydiktade psalm som 1819 infördes till samma medeltida melodi, känd även från 1400-talsuret i Lunds domkyrka. Ta chansen att LYSSNA HÄR!

Även denna psalm blev omtyckt och gärna sjungen (fast In dulci jubilo kom tillbaka i psalmboken fr o m 1937). Särskilt de två sista verserna: "Ditt ord, o Jesu, bliva må" resp. "Lys, helga stjärna" har flitigt sjungits i våra kyrkor som predikstols- eller avslutningspsalm. Den sista versen passar ju också väl till Trettonhelgens funktion som Svenska kyrkans och EFS:s stora "missionshelg".

Johan Olof Wallin:

262 Nu segrar alla trognas hopp

Alt. (mer ursprunglig) koralversion: 
 

(För versionen i Den Svenska psalmboken 1986, se  här!) 

1. Nu segrar alla trognas hopp: 

vid änglars lovsång rinner opp 

en salig morgonstjärna! 

Den stannar över Herrens hus, 

och folken ska i stjärnans ljus 

församla sej så gärna. 

Stort ljus, 

klart ljus 

ner ska gjutas, 

natten slutas, 

dagen börjas, 

att kring hela världen spörjas. 

 2. I nåd och sanning bland oss bor 

den dolde Guden, mild och stor, 

en Frälsare för alla. 

Vi skådar nu hans härlighet 

som ende Sonens härlighet 

och får hans namn åkalla. 

Gör det! 

Hör det! 

Gläds att Ordet 

kött är vordet, 

Gud förklarad 

och hans kärlek uppenbarad! 

 *3. O gläds, min själ, och sjung hans pris 

som öppnat dej det paradis 

vars port din synd tillslutit! 

Ja, gläds att Gud förbarmar sej 

och nu förnya vill med dej 

förbundet som du brutit! 

Ära vare 

Gud i höjden! 

Friden, fröjden, 

helig vilja 

sej från jorden ej må skilja!

Text: Samuel Johan Hedborn 1811 (29 år), bearb. Johan Olof Wallin 1819 (40 år). bearb. A.H. 2015

Musik: Philipp Nicolai 1599 (44 år) 

Våren 1810 begärde soldatsonen och pastorsadjunkten Samuel Hedborn tjänstledigt från sin prästtjänst, endast ett år efter prästvigningen. Han led av svår depression, och det skulle dröja till 1820-talet innan han återkom som präst. Några år ägnade han sej åt litterärt arbete, bl.a. åt psalmskrivande, innan han på vännen Wallins förord fick en tjänst som lärare vid Svea livgardes fattigskola. År 1815-1820 började han predika igen, nu i Stockholms kyrkor, och blev t.o.m. utnämnd till extra ordinarie hovpredikant.

Psalmskrivandet 1811-1814 verkar ha gjort honom gott, och räknades nog som meriterande för den kyrkoherdetjänst han slutligen fick i Askeryd och Bredestad, 1820, året efter att den psalmbok han så verksamt bidragit till givits ut. Alla Hedborns kända psalmer tillkom under denna svåra tid i hans liv; förutom ovanstående mästerverk även bl.a. Höga Majestät, vi alla och När världens hopp förtvinat stod / En blomma uti öknen stod. Trettondedagspsalmen ovan utgavs första gången i tidskriften Phosphoros sept/okt-numret 1811, och var då betydligt längre än nu.

I psalmboksförslaget 1814 och den slutliga psalmboken 1819 var psalmen rätt förkortad och även i övrigt bearbetad av Wallin (som tydligen brukade ändra lite i de flesta psalmer han tog in - mestadels skickligt, men i alla fall). Liksom nästan alla andra svenska psalmer som sjungs till Nicolais koral (kallad "koralernas drottning") tycks även denna inspirerad av Nicolais text "Wie schön leuchtet der Morgenstern". Åtminstone lyser "den saliga morgonstjärnan" även här redan i första strofen (jfr Upp. 22:16).

Andra strofen bygger på den s.k. Johannesprologen, särskilt Joh 1:14 där det står: "Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning." Tredje strofen mynnar ut i en jublande lovsång, som bygger på änglasången i julevangeliet (se Lukas 2).

S J Hedborn:

TRETTONDEDAG JUL (EPIFANIA)

264 Varje kristen fröjde sej

1. Varje kristen fröjde sej

innerligt med dej och mej,

Gud i nåd förbarmat sej,

han är hos oss, 

hans härlighet, den såg vi.

Här vi skådat

vad oss bådat

Gabriel.

Eja!

Eja!

Ordet har nu blivit kött,

av en jungfru är det fött.

Halleluja!

Oss är född Förlossaren,

Förbarmaren i Israel.

Gud blev man,

själv Herren, han

blev här en träl.

Ljuvlig hamn

är oss hans namn:

Immanuel!

Han oss bjuder frid och fröjd

och evigt väl.

2. Utav Jishajs rot en gren,

föddes utan synd och men

han, Guds Son, av jungfru ren.

Han är hos oss,

hans härlighet, den såg vi.

Här vi skådat...

3. Prisa Herren, kvinnor, män,

ära denne Konungen.

Sjung nu denna lovsången:

Han är hos oss,

hans härlighet, den såg vi.

Här vi skådat...

*4. Sion, nu med själ och röst

lova Gud, din enda tröst,

som så dyrt dej återlöst.

Han är hos oss,

hans härlighet, den såg vi.

Här vi skådat...

Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586

Musik: Medeltida/Wittenberg 1543

263 Jesus´, vår Konungs, himmelska rike

1. Jesus´, vår Konungs, himmelska rike
kom som ett litet frö en gång.
//: Världarnas Herre, människors like,
vilade i krubban trång ://

2. Alla Guds änglar gladdes i höjden,
prisade undret på vår jord,
//: kom med ett bud om himmelska fröjden,
kom till oss med fridens ord ://

3. Stilla på fästet lyste en stjärna,
visade väg till Betlehem.
//: Saliga de som följde den gärna
fram till ljus från mörkrets hem ://

4. Längtande kom de, män ifrån fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
//: tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned ://

5. Ljuset har vunnit, ljuset ska vinna
seger mot hela mörkrets här.
//: Gud, låt det helga ljuset få brinna
tills vår jord din boning är! ://

6. Då ska kring världen lovsången skalla,
hälsa med glädje Kristi dag:
//: "Gud vare ära, människor alla
fröjdas i hans välbehag!" ://

Text: Elisabeth May 1887 (40 år), ngt bearb. 2010

Musik: Joël Blomqvist