270 Mycket folk kring Jesus var

Text: Anders Frostenson

Musik: Bo Ramviken

297 Jesus, du mitt liv, min hälsa

Text: Johann Heermann 1659 (54 år), sv övers Erik Larsson Norenius 1675, bearb. Jan Arvid Hellström 1979

Musik: Svensk 1676

  

283 Det går ett tyst och tåligt lamm

1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar!
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mej och världen rinner.
Vad skall min själ då skänka dej,
Guds rena Lamm, för vad du mej
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, vill också jag
i trogen kärlek bida.
Du, hjärtats ljus, ej slocknar ut,
och när min levnadstid är slut
du evigt liv mej skänker.
Min själ är din, o Jesus, kom,
kom till ditt arv, din egendom,
mer värd än själv jag tänker.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dej prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dej jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dej
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och dyr i sej
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt,
är skatten som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesus god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet ständigt vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskydd skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

8. Vad skadar mej den bittra död?
Den blir min vinst och seger.
Försmäktar jag i solens glöd,
ditt kors sin skugga ger mej.
När oro i min ande bor,
när tron bli svag och bävan stor,
du skingrar tvivlets tankar,
och när på världens vreda hav
min farkost hotar gå i kvav,
är du mitt fasta ankar.

9. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
jag i ditt blod har blivit fri
och tvagit mina kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när du skall vigas vid din brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.

Text ("Ein Lämmlein geht"): Paul Gerhardt 1647 (40 år)

Musik: Strassburg 1525

302 Jesus gråter, världen ler

1. Jesus gråter, världen ler.
Vanvett sjunger mellan gravar.
Syndens vän ej faran ser,
döden dansar med dess slavar.
Hund till spyan vänder åter,
världen ler men Jesus gråter.

2. Slutet kommer - ve, o ve!
Vill du dej vid satan länka?
Kan du Jesu gråt ej se?
Kan du på din frid ej tänka?
Grät förgäves han som dömer,
ve dej, ve, när slutet kommer!

3. Jesus gråter - smält, vart bröst,
vakna, du som synden söver!
Bäva för din falska tröst,
det är dej han gråter över.
Till din Frälsare vänd åter,
smält, vart hjärta, Jesus gråter!

Text: Bernhard Severin Ingemann, sv övers A.H. 19/3 2014

Musik: J R Ahle

B S Ingemann:

309 Helgedomen det beskriver

Alt. koral:



1. Helgedomen det beskriver:
Allting är fullbordat nu!
Herren säger det och river
templets förlåt mitt itu.
Förebilder, flytta er,
här är det som väger mer!
Vik ni skuggor, här är solen
och den sanna nådastolen!

2. Jesus dör, och helgedomen
öppnas genom Jesu död.
Vår försoning är fullkommen,
Jesus bruten sönderbröt
det som skilde oss från Gud.
Han som uppfyllt lagens bud
alla våra brott fick sona
när han bar en törnekrona.

3. Jesus har gått in och stannar
i det Allrahelgaste,
frälsar dem Guds lag förbannar,
som en sann Försonare.
Templets förlåt rämnade!
Det är nog, nu kan jag se
att Guds Son, så tryckt och slagen
är från död och ångest tagen.

4. Med sitt eget blod han träder
fram på vår försoningsdag 
som en Bror som för oss beder,
skänker oss Guds välbehag.
En gång får jag döende
ärans himmel öppen se!
Ärans konung burit skammen,
evigheten svarar: Amen!

5. Medlaren min synd fått bära,
skulden han mej löst ifrån.
Evigt lov och evig ära
tillhör dej, Guds egen Son!
Det är nog! Halleluja!
Sjung min själ, ja sjung nu glad:
Jesus genom dödens smärta
gav mej tillgång till Guds hjärta!

Text: Birgitte Cathrine Boye 1778 (36 år), sv övers A.H. 2012
Musik: Strassburg

269 Dej vi lovsjunger, ärar

Text: Anders Frostenson fritt efter Theodulf av Orléans
Musik: Carl-Bertil Agnestig

534 O salighet, o gåtfullhet

Text: Sven Lidman
Musik: Beatrice Färnlöf Johnson

301 Med sin alabasterflaska

Alt. koral:



1.  Med sin alabasterflaska,
fylld med bästa smörjelsen, 
ville kvinnan överraska
Mästaren, sin bäste vän.
Hon som sett sin synd med smärta
gick med varmt och tacksamt hjärta
dit där Jesus låg till bords.

2. Kvinnan rodnande om kinden
flaskan genast sönderbröt,
oljan lätt och snabbt som vinden
över Herrens fötter göt,
heta tårar samma kvinna
lät på Herrens fötter rinna,
torkade dem med sitt hår.

3. Även jag ibland, likt henne,
känner sorg och bävan stor,
käre Herre, när jag vänder
mej till dej vid nådens bord,
rodnar, bleknar i min vånda,
bönesuckarna blir många:
ta mej än en gång emot!

4. Himlen sej till jorden böjde,
när du blev en kvinnas son,
du som henne så upphöjde,
synd och död lyft upp mej från!
Du som gav ditt liv för alla,
döm mej ej med läppar kalla,
göm mej i din kärlek stor!

5. Mina synder, svarta, tomma, 
bottenlösa tycks de stå,
men din nåd och dina domar
dem i djuphet övergår.
Du som ger mej livet åter
och så mycket mej förlåter,
evigt vill jag älska dej! 

Text: Kassiani ca 800, dansk övers. N F S Grundtvig 1837, sv. övers. A.H.
Musik: Johann Schop 1642, alt. Poul Raaby 2017

Kassiani:

300 Herre, du vandrar försoningens väg

Text och musik: Tore Littmarck (refr efter Birgitta)

296 Den kärlek du till världen bar

Text: George Robson, sv övers Siri Dahlquist
Musik: William Tans´ur

295 Du som kom att oss försona

1. Du som kom att oss försona,
världen ger dej törnets krona,
men du ser jag ville vira
rosor för att korset sira,
ge mej, Jesus, mod därtill!


2. Vad har dej hos Gud bedrövat?
Vad såg du hos oss som strövat
bort från dej och dina vägar,
så att du oss nu förplägar
med ditt offer, livets bröd?

3. Jo, din kärlek, het som glöden,
är långt starkare än döden.
Mycket hellre ger än tar du,
därför in i döden bar du
i vårt ställe all vår skuld.


4. Men hur ska jag kunna skyla
hjärtats hårdhet och dess kyla? 
Ja, hur ska jag tacka värdigt
för det verk som du gjort färdigt,
för din kärlek och din nåd?


5. Jo, ditt blod är livets källa,
och ur den skall ständigt välla
kraft, som kan var klippa välta,
värme, som kan isen smälta,
nåd, som tvår mitt hjärta rent.


6. Under tårar jag dej beder
att du genom hjärtat leder
floden som kan klippor välta,
floden som kan isberg smälta,
all min blodskuld skölja bort.


7. Du vars liv för mej är givet,
låt i dej mej älska livet,
så för dej mitt hjärta bankar,
så att du i mina tankar
är dess djupa sammanhang!

8. Om jag än som strån ska falla,
om än hand och bröst blir kalla,
tar du ej ditt ord tillbaka:
aldrig ska jag döden smaka,
du har tagit syndens lön.

9. Ja, jag tror på korsets gåta!
Du kan frälsa och förlåta!
Stå mej bi mot satans lister,
ta min hand när ögat brister,
säg: Vi går till paradis!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år) fritt efter Arnulf av Löven (1200-talet) "Salve mundi salutare"
Musik: Caspar Christian Hoffman 1878 

294 Skåda, skåda nu här alla

1. Skåda, skåda nu här alla,
se hur Jesus plågad är! 
Klaga högt, låt tårar falla,
våra synder Jesus bär! 
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har. 

2. Hand och fot man genomborrat, 
sträckt på korset är var led, 
huvudet, av törnen sårat, 
blekt och blodigt sjunker ned. 
Så som Jesu smärta var 
aldrig någons varit har.

3. Sist han ropar högt och sänder 
upp sin suck till Gud och ber: 
Fader, jag i dina händer 
nu min ande återger! 
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.

4. Denna stund är Jesu sista,
templets förlåt rivs i tu, 
solen mörknar, berg ses brista: 
öga, hjärta, vad gör du? 
Så som Jesu smärta var 
aldrig någons varit har.

5. Har du, människa, ett hjärta, 
är din bäste vän dej kär, 
känn din syndaskuld med smärta, 
ty för den han korsfäst är. 
Så som Jesu kärlek var, 
aldrig någons varit har.

Text: Johann Qvirsfeld 1682, sv. övers. Andreas Amnelius 1690, bearb.
Musik: Thomas Ihre 1697

293 Det heliga kors vår Herre själv bar

1. Det heliga kors vår Herre själv bar,
hans blodiga sår och död för envar,
den bittra pina som han fick lida,
därav allena allt gott vi får bida.
Vi blir inte saliga på annat vis.

2. Ja, S:ta Maria, Frälsarens mor,
och alla de helgon i himmelen bor,
av idel nåd har saliga blivit
för Kristi skull, som för oss sej utgivit.
Vi blir inte saliga på annat vis.

3. Ja, människor alla, lyssna och vet
att hela Skriften vittnar om det,
att om ni vill himmelens salighet vinna,
för Kristi skull endast kan ni den finna.
Vi blir inte saliga på annat vis.

4. Guds helige Ande, du sanningens tolk,
uppliva och upplys din kyrka, ditt folk,
och led oss alla på ljusets bana
från självgjord vishet och syndig vana.
Vi blir inte saliga på annat vis.

5. All ära och pris ske Herren, vår Gud,
som sände sin Son med fridens bud.
I nåd han lede oss allesamman
att frukta och älska honom. Amen.
//: Vi blir inte saliga på annat vis ://

Text: Morten Hegelund 

312 Ack, hjärtans ve

1. Ack, hjärtans ve 
att jag ska se 
Guds egen Son bli hädad, 
och Guds väsens avbild så 
trampad på och smädad!

2. Den store Gud 
vars röst och bud 
kan skaka jordens öden, 
blev som mänska lagd i jord 
då han lidit döden. 

3. Kan syndare 
den synen se 
förutan skräck och tårar, 
när det är vår egen synd 
som vår Herre sårar? 

4. Han trädde fram, 
Guds rena lamm, 
och lät sitt blod utgjuta, 
så vi nåd och salighet 
evigt skulle njuta. 

5. Ack, sköna mun, 
all sannings brunn! 
Du är oskyldigt slagen. 
Av vår mun blev du förrådd, 
skymfad och bedragen.

6. O Herre kär, 
så stor du är 
i makt och nåd tillika! 
Men som fattig mänska här 
gjorde du oss rika. 

7. Det gör vår själ 
oändligt väl 
att Kristi liv besinna 
och hans kval och bittra död. 
Så kan tröst vi finna. 

8. Ja, för att han, 
sann Gud och man, 
för vår skull ville lida, 
får vi utan all förtjänst 
salighet förbida. 

9. Den nya grav 
man honom gav 
har helgat jorden för oss. 
I vår grav ska vi få frid. 
Ingen oro stör oss. 

10. Ack, Jesus kär, 
vår tröst du är. 
Vi nu i tro dej beder 
att ditt kval, ditt kors, din död 
oss till frälsning leder.

Text: Friedrich von Spee 1628 (v.1),  Johann Rist 1641 (v. 2-9), sv. övers. Haqvin Spegel 1686, bearb.
Musik: Mainz 1628

283 Öppna fastans port

Utjämnad form:


1. Öppna fastans port!
Låt vad Jesus gjort
nu för dig det enda vara.
Vandra med i kyrkans skara
med ditt hjärtas bön
upp till korsets krön.

2. Lämna överflöd,
dela dagligt bröd
med den värld där Kristus lider,
lindra andras svåra tider;
i ditt inre bli
ifrån jaget fri.

3. Kristus vandrar fram
emot korsets skam.
Också du skall korset bära,
skam med Kristus är en ära.
Följ din Herre helt,
inte halvt och delt.

4. Följ där Jesus går
och till korset når.
Långfredag ej evigt räcker,
snart en påskdagsmorgon bräcker
fylld av liv och glöd:
seger över död!

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Adam Drese

273 Jesus, dej i djupa nöden

1. Jesus, dej i djupa nöden 
dina egna överger. 
Dej som går för dem i döden
sviker och förnekar de. 
Ack, jag själv, som bland de dina 
du vill frälsa med din pina, 
överger dej för en värld 
full av dårskap, synd och flärd. 

2. Vem var den som dej förrådde, 
då din tår för honom flöt, 
dej som nyss hans fötter tvådde, 
brödet nyss med honom bröt? 
Ack, jag själv, som från det bordet 
där ditt blod beseglar ordet, 
där du mej min synd förlät,
återföll i frestarns nät. 

3. Ej förmår de svaga vänner 
vaka ens en stund med dej, 
då du, höljd av blodsvett, känner 
dödens fasor samla sej. 
Ack, jag själv förmår ej vaka, 
ej en flyktig ro försaka: 
rörs en stund, men inom kort 
sover jag min bättring bort. 

4. Vem var den som inte kände
dej, sin mästare och vän, 
bröt den tro han nyss bekände, 
bröt den tredje gången än? 
Ack, jag själv, som flera gånger 
brutit löften, glömt min ånger,  
svikit och förnekat dej
som så ofta sökte mej. 

5. Salig den dej aldrig sviker, 
en gång av din kärlek rörd, 
aldrig från din sida viker
av en fåvitsk värld förförd, 
som, Johannes lik, vid ropen 
från den onda, blinda hopen 
trofast följer dina spår, 
vid ditt kors till änden står. 

6. Men du den som fallit åter 
med en blick upprätta kan.
Liksom Petrus den då gråter,
får dej lika kär som han. 
Jag har gjort dej sorg och smärta, 
se, dej älskar dock mitt hjärta.
Jesus, du min bäste vän,
tack att du känns vid mej än!

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817, bearb. 2016
Musik: Svensk 1697

716 Kom nu, syskon, och se på

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.

Text: Abela Berglund-Gullbransson, 1775-1822, bearb. A.H.
Musik: Finsk, alt. svensk 1697

720 Kvinna, vad din tro är stor!

1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!

2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.

3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.

4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.

5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.

6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"

7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.

8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.

9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år) efter Matt. 15:21-28
Musik: Johann Horn 1544

311 Den mun är tyst som bad så ömt

Alt koral:

Alt. koral:



1. Den mun är tyst, som bad så ömt
för mänskors fallna släkte,
och kärleken den kalk har tömt
som heligheten räckte.
Till ro den gode herden går,
som gav sitt liv för sina får;
från kval och strid och möda
han vilar hos de döda.

2. Men evigt ej, du mänskors vän,
din hjord du övergiver;
en liten tid, och så av den
du återfunnen bliver.
Det korn, som dött i jorden var,
skall efter korta väntansdar
stå upp och frukter bära
att hela världen nära.

3. O livets förste, som steg ned
i gravens mörka sköte,
mej i din nåd och sanning led
till dödens vissa möte.
När från en värld av oro full
jag sänkes i den tysta mull,
må du min själ förvara
bland dina frälstas skara.

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år)
Musik: Tysk, alt. David Wikander, alt. John Morén

J O Wallin:

310 Ditt lidande har nått sitt slut

(Pietá av Michelangelo)

1. Ditt lidande har nått sitt slut.
O Jesus, du har kämpat ut
för oss den svåra striden.
Ej förr än frid åt oss du vann,
du ville njuta friden.

2. Så vila, gode Herde, nu.
Du förr ej fristad haft, där du
ditt huvud luta kunnat
Det tjäll du ej bland mänskor fann
dig hårda klippan unnat.

3. Du stilla grav, du sälla bo,
min Jesus helgat har din ro.
När dödens afton skymmer,
som han jag somna skall förnöjd
från möda och bekymmer.

4. Du tunga sömn, du långa natt,
min Jesus målet för dig satt!
När livets morgon flammar,
som han jag träda skall med fröjd
ut ur min vilokammar´.

Text (=SvPs1986 nr 460): Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: 1400-talet/Zürich o 1552

Liksom andra psalmer i samma ämne har denna haft små utsikter att nå "psalmtoppen". Den har i princip bara sjungits en dag om året, på långfredagens afton, och i motsats till samme författares julottepsalm kan denna psalm inte påräkna någon större församling på "sin stora dag"; det är nog bara strödda psalmsångare i den mån det i socknen alls längre förekommer någon gudstjänst på temat Jesu begravning.

Men psalmen är, som så ofta hos Wallin, en skön förening av form och innehåll. Observera att de skenbart orimmade fjärderaderna faktiskt rimmar - med varandra! (Fjärderaden i v. 1 med den i v. 2 resp. v. 3 med v. 4!). Stilen är lakonisk och psalmen kort, passande nog närapå i s.k. stenstil. Namnet Jesus betonas tidigt i andra raden i tre av fyra strofer, och där så ej sker anknyts till epitetet den gode Herden (som enligt Jesus själv ger sitt liv för fåren, se Johannesevangeliet kapitel 10).

Liksom Jesper Svedbergs psalm om Jesu begravning, Så är fullkomnat, Jesus kär, börjar också denna psalm med att tilltala den döde (om än nu enligt kristen tro åter levande) Frälsaren - men i v. 3 tilltalas graven och i v. 4 rent av själva döden, så det är nog även i de två första verserna snarare en retorisk form, en s.k. invokation, än en bön (som det dock faktiskt är fråga om i Svedberg-psalmens fall).

J O Wallin: