225 Kom, Jesus, kom Immanuel

Text: Latinsk 1100-talet (?) "Veni Veni Emmanuel", John Mason Neale (1818-1866) "O come, o come Emmanuel", sv. övers. Anders Frostenson 1984 (78 år)
Musik: Medeltida

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Ännu en av de medeltida psalmer vi fått genom Anders Frostenson är denna. Som så ofta bearbetade Frostenson sina översättningar (och originaltexter) flera gånger, och den här versionen kom endast två år före psalmboksutgivningen. Den hör därmed till Frostensons sista insatser i psalmboksarbetet.

Liksom föregående psalm torde denna ha haft svårt att finna utrymme som församlingssång - vi har ju så många andra, populärare adventspsalmer. Som körsång däremot har den nog blivit ganska känd även i Sverige, åtminstone hyfsat igenkänd. Den är dock inte svårsjungen som församlingssång heller, med sin klämmiga refräng (den hör till "var glad"-psalmerna tillsammans med Gå Sion och Vid Betlehem!).

Det är antagligen för att undvika anklagelser för s.k. "ersättningsteologi" som anslaget blivit "Kom Jesus, kom Immanuel / ur fångenskapen lös var själ" istället för "och lös ditt fångna Israel". Liksom refrängen blivit "Var glad, var glad! Immanuel / ger frihet åt var bunden själ" där Neale efter originalet har "Var glad, var glad! Immanuel / skall komma till dig, Israel!"

John Mason Neale:

234 Jesus från Nasaret går här fram

Text: Anders Frostenson 1935 (28 år)

Musik: Gustaf Nordqvist 1937 (51 år)

Detta är den äldsta av alla de Frostenson-psalmer vi har i psalmboken och den andra han som nybakad psalmförfattare skrev. Hösten 1934 hade vännen och psalmdiktaren Gustav Thorsell ringt nästan varje vecka och bett honom börja skriva psalmer. Anders Frostenson berättar:

Vi var goda vänner. Men jag slog ifrån mig och sa: Se, det kan jag inte, jag har inte skrivit någon regelbunden vers, knappt några rim heller. - Men han var envis och stötte på mig gång på gång. Och så lovade jag: jag ska försöka. På nyåret [1935] reste jag till Sigtunastiftelsen en vecka. Jag började med detsamma på kvällen och märkte att skriva regelbunden vers var inte så svårt, det är bara att räkna takten på fingrarna. Jag skrev, på prov liksom, två strofer och byggde på slutorden i den 139 psalmen i Psaltaren: "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta." (Till min överraskning fick jag senare se att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tagit in den psalmen i sin nya sångbok [den har anslaget "Pröva mig, Herre, denna stund", skr. anm.]).

På morgonen började jag med den psalm som blev adventspsalmen, nr 48. Ordet jag skulle bygga upp den på, blev klart för mig på en gång: "Himmelriket är nära" (Mark. 1:14). Det var då och sen långt fram det mest centrala bibelordet för mig. Det hörde samman med min första gudsupplevelse på den skånska slätten.

På Sigtunastiftelsen bodde jag på ett rum, där det hängde ett porträtt av Grundtvig, den nordiska folkhögskolans skapare. Just på den här platsen var det ju heller inte så konstigt att tankarna gick till Grundtvig och till hans kyrkpsalm Gammal är kyrkan, Herrens hus. Jag gjorde alltså en kyrkpsalm med fem verser (psalmkommittén tog omsider bort första och sista verserna - och så blev det, till min överraskning, en adventspsalm av den...).

Cit. efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem s. 39 (Skeab 1981).

Första resp. sista strofen i den ursprungliga versionen löd för kännedom så här:

Klockorna kalla till Herrens hus,
vitt över land och stad.
Kommen I alle. Ur malmens brus
tonar en hälsning glad:
Himmelriket är nära.

[---}

Hastigt vi nalkas den tysta värld,
som vi har kommit från.
Klockorna snart kring vår sista färd
ringa med mäktigt dån.
Himmelriket är nära.

"Man monterade ner klockorna", kommenterade Frostenson lakoniskt psalmkommitténs förkortning, som nog måste betraktas som ganska lyckad - och i varje fall starkt har bidragit till att psalmen så ofta blivit sjungen. Annars påminner ju originalets memento mori-motiv mycket om Franzén-psalmen Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder, som också låter kyrkklockan ringa kallande och manande.

358 Stå upp, du som sover

1. Stå upp, du som sover! Stå upp från de döda,
Krist lyser för dej!
Stå upp och se morgonen stråla och glöda
för dej och för mej!
Ja, sov inte längre,
snart över dej hänger
en mörkare natt,
om strax du ej mottar din skatt!

2. I jordiska dalar där dimmorna hänger
och kinden blir våt,
där ljuder så fort både stämmor och strängar
av suckar och gråt.
Hör sången nu tona
om den som försonar,
om seger och fred!
Vår Herre har kommit hit ned!

3. I jordiska dalar där törnen oss sårar
är tungsamt att gå,
där längtar så många med suckar och tårar
att Gudsfreden få.
Men torka nu tåren,
Guds glädje med våren
i Kristus mottag!
Stå upp, du som sover, i dag!

4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen,
se, dagen är här!
Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet,
för Gud hos oss är!
Med längtan och hunger
i dagningen sjunger
på fåglarnas vis
de väntande själar Guds pris!

5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner
från himmelen ned,
när Sanningen, Vägen och Livet vi finner
och går i Guds fred!
Ja, lys för oss, Kriste,
så aldrig vi mister
ditt spår på vår jord,
din nåd och ditt levande ord!  

Text: Magnus Brostrup Landstad, sv övers A.H.
Musik:  Ludvig Mathias Lindeman

M B Landstad:

245 Vår Herre Jesus prisar vi

 

1. Vår Herre Jesus prisar vi
för löftet genom Malaki: 
Johannes Döparen blev sänd 
att göra Herrens ankomst känd. 

2. I ökentrakten vid Jordan 
han döpte människor och sa: 
"Guds rike är snart här, så kom,
bekänn er synd, till Gud vänd om!"

3. Man frågar om han Kristus är. 
Han svarar: "Snart han kommer här!
Nej, Frälsaren det är jag ej, 
för han fanns till långt före mej."  

4. När Jesus kommer vägen fram, 
Johannes säger: "Se Guds Lamm, 
som alla världens synder bär,
han Guds Utvalde hos oss är."

5. "Det är en ära alltför stor 
för mej att knyta upp hans skor. 
Med eld och Ande döper han, 
från vetet agnar skilja kan." 

6. Du sänt Johannes Döparen,
den store förelöparen,
så hjälp oss minnas vad han lär, 
då får du äran, Jesus kär!

Text: Nikolaus Herman

Musik: Trond Kverno

244 Store Gud och Frälserman

1. Store Gud och Frälserman,
vem är den som liknas kan
vid din gudoms stora kraft?
Ingen har från Adam haft
sådan far av evighet,
sådan mor, vi ser ju det,
ingen här din like vet.

2. Döparen, o store Gud,
som gick före med ditt bud
att bereda väg åt dej,
han så ödmjuk möter mej,
kallar sej en annans röst,
ropande i väst och öst, 
sänd med både dom och tröst.

3. Han ej värdig känner sej
att ta av en sko på dej.
Vad är då jag Adams barn?
Skugga, stoft och damm och skarn!
Jag är inte värd att stå
på den jord du trampat på
eller i din förgård gå.

4. Men, du skott från Davids rot,
jag vill dej med bön och bot
reda plats i hjärtats rum,
som du vill i varje tum.
Gör det du som gör det bäst,
kom dit in och var min gäst,
ge en salig julefest!

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 2017

243 O du som skapat stjärnors här

1. O du som skapat stjärnors här,
du världens Ljus som evigt är,
du världens Frälsare, oss hör
när fram till dig vår bön vi för!

2. O du som sorg däröver bar
att världen så förlorad var,
åt syndare din hjälp du bjöd
då du tog på dig deras nöd.

3. När tiden mot fullbordan led,
du kom till oss från himlen ned.
Ifrån din Faders hus du for,
en jungfru fick du här till mor.

4. Du göt för världens skuld så svår
ditt rena blod ur djupa sår.
Som offer du till korset gick
och liv och frälsning där vi fick.

5. När världens sista tider gryr,
fiender samlas, vänner flyr,
du världens Domare, vi ber:
bered oss tills din dag vi ser!

*6. Ära ske Fadern och hans Son,
Guds Ande god i samma mån!
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet!

Text: Latinsk 800-talshymn "Creator alme siderum"
Musik: Medeltida 

242 Kristus kommer, Davids son

Text: Sven Larson 1967 (62 år)
Musik: Halle 1704

241 Var välkommet, Herrens år

1. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Julens natt, då vår Herre blev född,
blev himmelens glans över jorden strödd.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

2. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Påskens morgon, då Herren uppstod,
i graven så trång Livets träd slog rot!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

3. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Pingstens dag, då Guds Ande kom ner,
då kom den som kraft i vår svaghet ger.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

4. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Herrens år med vår Guds välbehag
oss fyller med glädje var Herrens dag.
Välkommet, nyår, som har kommit hit! 

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1849 (66 år), sv. övers. A.H. 4/12 2013
Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

240 Upp, för dagen som frambryter

Alt. norsk koral: 

1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  

Text: Johann Anastasius Freylinghausen, dansk övers. H A Brorson, svensk övers. A.H. 4/12 2013
Musik: Niels W Gade, alt. Ludvig Mathias Lindeman


J A Freylinghausen:


N W Gade:

239 Gläd dej, du Kristi brud

Alt. dalakoral från Mora (till första versen, resten sjungs till Regnarts koral):



OBS! Bearbetad form nedan! För den officiella psalmbokstexten, se SvPs1986 nr 104 (den är copyrightskyddad så jag kan inte lägga ut den här men används i det översta klippet härovan)!

1. Gläd dej, du Kristi brud, 
och möt din Herre Gud.  
Den stora dag du skådat 
som Guds profeter bådat. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.  

2. En åsna honom bär,
men konung dock han är. 
Hans prakt är mycket ringa, 
men döden kan han tvinga. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära. 

3. Saktmodig, mild och god, 
han ger de svaga mod. 
Stor nåd han hit vill föra, 
den ska hans brud tillhöra. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.  

4. Låt hjärtat öppna sej, 
bjud Kristus hem till dej!
I dag vill han dej gästa
och sitt förbund befästa. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.

5. Höj glädjerop till skyn 
vid denna glada syn: 
här kommer Sions förste, 
bland konungar den störste. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.  

6. Strö kvistar på hans led,
lägg mjuka kläder med!
Bekänn hans namn så salig,
fast världen är så farlig. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.

7. Och spenabarnens ljud
med dej ska lova Gud
och hedningarnas skara
ska glad och frälsad svara:
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.

Text: Okänd dansk författare, sv. övers. 1642, bearb. Samuel Hedborn 1812, A.H. 2016
Musik: Jakob Regnart 1574
Text: Dansk 1632, övers. 1642, bearb. Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), A.H. 2016
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år), alt. dalakoral från Mora 

[Britt G Hallqvists bearbetning är bättre - men copyrightskyddad]

Här har vi en riktig adventsklassiker som funnits med ända sedan den karolinska psalmboken. Den trycktes 1632 i Danmark, i Anders Rasmussen Gryderups Psalmebog: Fryd dig, du Christi Brud. På svenska trycktes den för första gången 1642 i Tree Sköna Andeliga Historiske Wijsor, och togs i ungefär det skicket in i 1695 års psalmbok (se texten i karolinska psalmboken nedan).

Melodin togs upp till den "världsliga" texten Venus, du und dein Kind i Regnarts Schöne kurzweilige teutsche Lieder (1574). Bartholomäus Gesius var den förste som använde melodin som koral. Enligt Oscar Lövgren finns det en osäker uppgift om att en välönskningsvisa till konung Sigismund 1598 skulle ha haft Regnarts melodi.

Hursomhelst är det en skön adventspsalm som även ibland har använts på Palmsöndagen. Det inbjudande draget är framträdande: "Låt hjärtat öppna sig! / Bjud Kristus hem till dig!" Anslagets "Kristi brud" syftar på den kristna församlingen, men efter Knutbymorden 2004 och uppståndelsen kring den s.k. Kristi brud i Knutby, var det en del som tyckte att psalmen inte gick att använda än på ett tag. Men nu är det nog fritt fram igen, även om begreppet säkert kan behöva förklaras.

Kuriosa: Mellan 1819 och 1986 var åsnan bortplockad - då stod det: "En krona han ej bär, som dock en konung är".

Så här lät psalmen fram till 1819:

Fröjda dig, du Christi brud!
Emot din Herra och Gud:
Förhanden är hans nåde,
som de profeter spådde.
Hosianna, heder och ära
skall denna wår Konung wara.

En åsna honom bär,
som dock en Konung är.
Hans prakt är ganska ringa,
dock kan han döden twinga.
Hosianna, heder och ära...

Han är saktmodig och god,
både i sinne och mod:
salighet har han att föra;
det skall hans brud tillhöra.
Hosianna, heder och ära...

Låt upp din´ portar widt,
Christum bjud hem till dig:
han aktar hos dig gästa,
din salighet till bästa.
Hosianna, heder och ära...

Gack ut af din paulun
och se en gladlig syn:
här rider ärones Konung;
Gläd dig, du dotter Sion!
Hosianna, heder och ära...

Strö qwistar på hans wäg
och spar din´ kläder ej:
bekänn dig uppenbarlig´
ty werlden är så farlig.
Hosianna, heder och ära...

Din´ barn stora och små
skola göra likaså;
den ganska hedna skara
skall sjunga utan fara:
Hosianna, heder och ära...

230 Johannes kommer alltid först

 

1. Johannes kommer alltid först, 
fast Jesus själv är först och störst, 
men Döparen bereder allt 
som Herren honom har befallt. 

2. Med Ordet ger han sig i kast 
med vanda synders tunga last, 
med sanningen han river av 
vår otros slöja, svek och krav. 

3. Ja, också nu skall Ordet få 
som svärd i våra hjärtan gå 
och skilja vad som blandats har 
av gott och ont hos en och var. 

4. Johannes lär oss lämna det, 
som hindrar Guds rättfärdighet, 
och sedan leder han oss fram, 
han säger: ”Se, där är Guds Lamm!” 

5. Tack, Gud, som Döparen har sänt! 
Låt nu hans uppgift i advent 
bli fullföljd med ditt starka Ord. 
Då blir det riktig jul på jord. 

Text och copyright: Christian Braw efter Luk. 3:1-15 (publ. med tillstånd)  
Musik: Carl Nielsen

121 Herre, du Herre ska växa och jag ska bli mindre

Alt. koral:

1. Herre, du Herre ska växa 
och jag ska bli mindre.
Om än mitt offer är litet, 
jag gläds i mitt inre.
Ringaste vän
fröjdas med brudgummen än,
när det till bröllopet ringer.

2. Du kommer ovanifrån 
och är upphöjd för alla.
Himlarnas himlar dej Herre 
och Konung ska kalla.
Jag är av jord.
Tänk, så långt nere jag bor!
Tänk, hur i synd jag kan falla!

3. Dock vill du, Herre, 
i himmelens rike mej glädja.
Gärna du ser mej 
i högtidens festsal inträda,
kallar mej vän,
vill i barmhärtighet än
frälsningens dräkt mej ikläda.

4. Väx för mitt hjärta, Guds Son 
med en krubba till läger!
Väx för min ande, Guds Ord 
som all andekraft äger!
Frigjord från mitt,
fullkomligt salig med ditt,
lär mej att gå dina vägar!

5. Väx för de tallösa släkten 
dit kyrkan du sänder!
Herre, låt alla få se 
dina sårmärkta händer,
samlas i bön,
samlas till högtid så skön,
glädjas med brudgum och vänner!

Text:  Gustav Jensen 1915 (70 år), övers. A.H. 2012
Musik: Norsk folkmelodi från Eksingedal, alt. tysk koral ("Lobet den Herren")

546 Inget får Guds vilja hindra

 

1. Inget får Guds vilja hindra, 
inget stå hans ord emot 
eller sakens allvar lindra, 
när han kallar oss till bot. 

2. Vill vårt folk i otro söka 
vara själv sin lyckas smed, 
skall det ännu mera öka 
det som skadar liv och fred. 

3. Allt, som från Guds kärlek leder, 
övermod och pessimism, 
egen olycka bereder. 
Ingen frid ger egoism. 

4. Ingen väckelse oss tänder 
när vi söker utanom 
botens väg och inte vänder 
oss från det, som är till dom. 

5. Vi, som Herrens väg vill vandra, 
vi skall bland de första gå 
botens väg för oss och andra 
för att nåd och framtid få. 

6. Herre, nu vi ber dig sända 
en profet, en Ordets tolk, 
som kan oss och Sverige vända 
till att bli ditt väckta folk.

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)

231 När första ljuset brinner

 


1. När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna,
den kungen, han är min! 

När andra ljuset brinner,
då ropar Jesus: "Kom,
för nu är tiden inne
att tro och vända om!" 

2. När tredje ljuset brinner,
då går Johannes fram.
Han visar oss på Jesus
och säger: "Se Guds Lamm!" 

När fjärde ljuset brinner,
då ser vi Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor! 


Text: Andreas Holmberg 2004, 2007 (34, 37 år) 

238 Med sina barn nu jublar Salem

 

1. Med sina barn nu jublar Salem:
pris den som kom och komma skall!
Ja, hosianna uti höjden
den högste Faderns ende Son!

2. Pris honom, som har sig förnedrat
av kärlek för vår frälsnings skull,
pris Konungen, som fattig blivit
den fattige att göra rik.

3. Pris honom som skall här uppfylla
vad oss profeter förutsagt,
pris honom som vill världen fröjda
med håvor ur sin Faders skatt.

4. Vem skall ej, Herre, sig förundra
att du av kärlek sänkt dig så
i stoftet ned, då själv keruben
med bävan bär din härlighet?

5. Och likväl bar en liten fåle
din underbara helga makt,
du som förbarmat dig och kommit
att oss upphöja med din nåd.

6. Min mun med jubel skall förkunna
och prisa din rättfärdighet,
min tunga skall ditt lov upphöja
vid denna glada segerfest.

Text: Efraem Syrern, Axel Emanuel Friedlander

230 Dotter Sion

*1. Dotter Sion, fröjda dig!
Jubla högt, Jerusalem!
Se din konung nalkas dig
till din hjälp och salighet.
Dotter Sion, fröjda dig!
Jubla högt, Jerusalem!

*2. Hosianna, Davids Son!
Högt välsignad vare han!
Ljus och sanning är hans skänk,
"Gud med oss" hans dyra namn.
Hosianna, Davids Son!
Högt välsignad vare han!

Text: Okänd tysk efter profeten Sakarja, på svenska först publ. i Sionstoner 1889

Musik: Georg Friedrich Händel 1745 (60 år)

227 Gör porten hög, gör dörren bred

Alt. koral:

Text: Georg Weissel 1623 (33 år), bearb. 1642, övers. Jakob Arrhenius 1694, Johan Olof Wallin 1816, bearb. Anders Frostenson

Musik: Svensk 1697, alt. Miguel Robaina 1999, alt tysk koral ur Freylinghausens sångbok 1704, ngt utvidgad på slutet, jfr den tyska blåsarversionen nedan:

Texten, som skrevs till invigningen av en kyrka i Königsberg, där Weissel blev kyrkoherde just detta år (1623), utgår ifrån Psaltaren 24, där det mot slutet heter:

Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.

Men Weissel låter varje vers avslutas med ett bönerop, och den femte strofen ("Kom snart till mig, o Jesus kär") är helt och hållet en bön med återklang från Bibelns sista kapitel, Uppenbarelseboken 22: "Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart! Amen, kom, Herre Jesus!"

I Tyskland använder man en pampig dur-melodi till psalmen (se alternativmel. ovan) medan Sverige har en mer mollbetonad men fördenskull inte sorgsen koral. Den används här sällan som "Första-advent-psalm", utan mer vid andra eller tredje söndagen i adventstiden. Men visst kan den egentligen sjungas året runt, även vid kyrkoårets slut, denna böne- och väckelsepsalm från 1600-talet. 

233 När vintermörkret kring oss står

Alt. koral:



1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), alt. Bengt-Göran Sköld

Edvard Evers:

Johann Crüger:

228 Gå, Sion, din konung att möta

1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad...

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad...

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad...

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad...

Text (=SvPs1986 nr 108): Erik Nyström 1893 (51 år) efter Mary Elisabeth Servoss (1849-1906) "Be glad in the Lord and rejoice", ngt bearb. 1986

Musik: James McGranahan 1891

Detta är en av den flitige översättaren Nyströms få originalsånger, även om refrängen och melodin är hämtad från en sång av Servoss/MacGranahan. Sången skrevs i enkom för Svenska Missionsförbundets första egna sångbok 1893. Den sjungs vanligtvis i advent - de två sista stroferna någon gång vid påsktid - men är egentligen, precis som Var hälsad sköna morgonstund, en exposé över hela kyrkoåret, från start till mål.

Ingen psalm i psalmboken innehåller uppmaningen "Var glad!" i så många upprepningar - hela 25 gånger påminns man om det. (Närmast kommer Vid Betlehem en vinternatt med 24 "Var glad!"). Och författaren glömmer sannerligen inte heller att motivera varför vi har anledning att vara glada!

E Nyström:

J McGranahan:

232 Bered en väg för Herren

Alt. melodi från Tyskland: 


OBS! Bearbetad form här nedan ! För den obearbetade texten, se SvPs1986 nr 103 (i klippet ovan)


1. Bered en väg för Herren,

berg, sjunk, och djup, stå opp!

Han kommer, han som fjärran

var sedd som världens hopp.

Rättfärdighetens förste,

av Davids hus den störste.

Välsignad vare han,

som kommer i Herrens namn!

2. Guds folk, för dej han träder,

en evig konung, opp.

Strö palmer, bred ut kläder,

sjung ditt uppfyllda hopp.

Guds löften är ju sanna,

nu ropa: Hosianna!

Välsignad vare han,

som kommer i Herrens namn!

3. Gör dina portar vida

för Herrens härlighet.

Se, folken kring dej bidar

att nå din salighet.

Kring jordens länder alla

ska denna lovsång skalla:

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn!

4. Ej kommer han med härar

och ej med ståt och prakt,

dock ondskan han förfärar

i all dess stolta makt.

Med Andens svärd han strider

och segrar när han lider.

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn!

5. O folk, från Herren viket

i syndig lust och flärd,

giv akt, det helga riket

ej är av denna värld,

ej av dess vise funnet,

ej av dess hjältar vunnet.

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn!

6. Den tron som han bestiger

är i hans Faders hus.

Det välde han inviger

är kärlek blott och ljus.

Hans lov av späda munnar

blott nåd och frid förkunnar.

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn!

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år), bearb. A.H. 2016

Musik: Dalakoral från Boda, alt svensk variant av tysk folkmelodi 1693, alt. 

Vår mest "obligatoriska" adventspsalm, åtminstone de första stroferna. Psalmen utgavs, precis som flera andra av Franzéns bästa psalmer, i häftet Prof-Psalmer 1812, som han utgav tillsammans med Johan Olof Wallin. Efter Litteratur-Tidningens kritik av den första versionen gav Franzén sin adventspsalm en delvis ny form i Stockholms-Posten 10.6.1817. Innan dess hade omkvädet presensform, precis som övriga delen av verserna.

Britt G Hallqvist försökte på 1980-talet återinföra presensformerna i omkvädet, samtidigt som hon föreslog att psalmen skulle börja: "Bered en väg för Herren! Berg, sänk er, djup, stå opp!" Men det blev ett fasligt liv, och psalmen fick stå som den står (utom i Finland, där man gillade "Bered en väg"). Nu gör jag ett liknande försök själv. OBS: refrängens presensform är den ursprungliga.

Den sista strofen av psalmen ströks 1986 eftersom dess inledning inte ansågs stämma med de faktiska förhållandena. Jag låter den förbli struken och hoppas att alla de sex kvarvarande stroferna ska sjungas desto oftare:

Jerusalem är öde,

dess tempel fallit ner,

dess präster äro döde,

dess spira är ej mer,

men Kristi rike varar

och sig alltmer förklarar.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

Melodin förekommer 1694 i Riddarholmskyrkans handskrivna koralbok och finns i 1697 års koralbok till en måltidspsalm ("När vi blivit glada och mätta / utav ditt rika lån"). Men omkvädet ansluter sej till en handskrift från senare delen av 1700-talet, bevarad i Ovikens kyrka i Jämtland.

F M Franzén: