298 Välsignad är du, Jesus Krist

Alt. koral:



1. Välsignad är du, Jesus Krist!
Din död har räddat mången!
Som Simson välte du till sist
den makt som höll dej fången.
Och mörkrets stora, stängda port,
den bar du bort,
fastän din dag var gången.

2. Från korsets stam du lyftes av
och bars till örtagården.
Där las du ner i Josefs grav,
Pilatus skötte vården.
Du blev Guds sköna, gröna kvist,
o Jesus Krist!
En evig sommar spår den!

3. Tack Jesus, att min vilas tid
i stillhet ska förflyta!
För din skull får jag ro och frid,
hur satan än kan ryta.
Du håller vakt om mina ben
bland mull och sten
- vem törs då friden bryta?

4. För gott ska alla kroppens men
i graven stängas inne.
Jag ska stå upp helt frisk och ren,
all synd och brist försvinner.
Det gamla ska som rök förgå,
jag ska uppstå,
nytt liv med dej jag finner!

Text: Petter Dass, övers. A.H. 1994

Musik: Johan Varen Ugland, alt. Ludvig Mathias Lindeman

P Dass:



L M Lindeman:

149 Med Gud och hans vänskap

1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt syskons gemenskap
och nattvardens bord,
de osedda dagar
vi möter med tröst,
//: oss följer ju Herden ://
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
//: men före går Herren ://
men före går Herren
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
//: där lever vårt hjärta ://
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

*4. O Jesus, var med oss
i smått och i stort,
och sköt oss och led oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
ska bära oss fram.
//: Lov, pris, tack och ära ://
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. A.H. 2019, jfr SvPs59!
Se även "Får satan mej sålla" under rubr. Vaksamhet, kamp, prövning

Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38år) - även kallad "Hela Mellan-Sveriges Väckelsemarseljäs"

Denna psalm trycktes första gången i tidningen Pietisten nr 1 1851, och framträder alltså närmast som en nyårspsalm ("de osedda dagar vi möter med tröst"). Den inleds med en allusion på "de 4 B-na": Bönen, Bibeln, Brödragemenskapen och Brödsbrytelsen, jfr Apostlagärningarna 2:42: "Och dessa höll fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna." I följande verser alluderas på Israels barns uttåg ur Egypten och den följande ökenvandringen.

Västerås-lektorn Emil Liedgren kallade psalmen (Svenska Morgonbladet den 7 maj 1934) för "hela Mellan-Sveriges väckelsemarseljäs." Det är naturligtvis i mångt och mycket den frejdiga Ahnfelt-melodins förtjänst att Rosenius-psalmen slog igenom så till den milda grad. (Otroligt nog lanserades dock en nykomponerad alternativmelodi i 1939 års koralbok - i moll dessutom!).

Särskilt mycket har "Med Gud och hans vänskap" naturligtvis betytt inom den direkt "rosenianska" väckelsen, främst EFS och BV/ELM. Den har t.ex. fram till helt nyligen sjungits - i sin längre version - vid alla EFS-konferenser. Men som Youtube-filmen överst visar, används den numera i de mest skilda, t.o.m. uttalat högkyrkliga, sammanhang!

Här presenteras psalmen i en bearbetning från 2019.

C O Rosenius:

582 Herren är min herde god

Alt. koral:



1. Herren är min herde god, 
mej ska inget fattas. 
Han mej för till källans flod, 
när av törst jag mattas. 
Han mej vederkvicker väl 
på de ängar gröna, 
där en ljuvlig ro min själ 
i hans vård får röna.

2. Far jag vilse hör han mej,
vill mej hemåt bära, 
rätta vägar för han mej, 
ja, sitt namn till ära. 
Inte ens i mörkrets dal 
jag behöver bäva: 
Du är med, din käpp och stav 
kan min fruktan häva.

3. Med din stav, ditt ord och råd 
du mej troget leder, 
och ett bord av idel nåd 
du åt mej bereder. 
Godhet, nåd ska följa mej 
hela levnadsdagen,
sedan blir jag upp till dej 
i din boning tagen.

Text: Axel Fredrik Runstedt 1908 (47 år) efter Psalt. 23 (av David), bearb. A.H. 6/4 2016, jfr SvPs1986 nr 558
Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år), alt. Wilhelm Peterson-Berger ("På fjällstig") alt. "Nisse tänker sjöman bli" 

G Wennerberg:

W Peterson-Berger:

309 När på Tomas Segerfursten tänker

1. När på Tomas Segerfursten tänker,
ser hur Tomas tyngd av tvivel går,
skyndar han och honom tillgång skänker
att få se och röra vid hans sår.
Tomas, rörd av Jesu varma hjärta,
övervunnen av hans marterskrud,
//: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta:
"O, min Herre och min Gud!" ://

2. Skänk nu, Jesus, också mej den lycka
som fördriver otrons mörka kval!
Sårens bild må du i själen trycka
till besegling av mitt nådaval!
Gode herde, du ju vet att fåren,
samlade vid evangelii ljud,
//: känner blott på rösten och på såren
dej, sin Herre och sin Gud ://

3. Följ mej, kärleksfulla, stungna hjärta
på den väg jag genom öknen går.
Låt min tro, i glädje och i smärta,
finna vila invid dina sår!
Låt mej somna i den frid du ger mej,
låt mej uppstå i din vita skrud,
//: frälst och salig ropa när jag ser dej:
"O, min Herre och min Gud!" ://


Text: Anders Dahlström (?) 1806, bearb.
Musik: Dansk melodi

303 Min själ, var nu glad

1. Min själ, var nu glad!
Du en Frälsare har!
Tom är graven och korset
som han för dej bar.
Sjung om honom som i döden
var din trognaste vän,
sjung hans seger och förkunna:
Han lever igen!

2. Min själ, var nu glad!
Nu är solljus och vår,
och av höstmörker finns det
ej ringaste spår. 

Sjung om honom...

3. Min själ, var nu glad,
ty din sak är nu god,
sedan Jesus till lösen
för dej gav sitt blod. 

Sjung om honom...

4. Min själ, var nu glad!
Du har liv, du har nog,
ty för syndare han,
den rättfärdige, dog. 

Sjung om honom...

5. Min själ, var nu glad!
Ty Guds offrade Lamm
ur sin grav till evinnerligt
liv har gått fram. 

Sjung om honom...

6. Min själ, var nu glad!
Ty en konung du har,
som på himmelens tron
tar dej själv i försvar.

Sjung om honom...

7. Min själ, var nu glad!
Ty han kommer igen,
han som gav för dej livet,
din Gud och din vän.
Sjung om honom, som i döden
var din trognaste vän,
sjung hans seger och förkunna:
Han kommer igen!

117 Var jag går

1. Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mej talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min Herde, gick för mej i döden,
men han lever i all evighet,
//: sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet ://

2. Allt vad vi på färden kan behöva,
allt för evigt har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mej igen.
När långt borta tycks mej vännen kära,
jag då minns hans ord: en liten tid,
//: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid ://

Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), bearb. 
Se vidare Anders Dahlströms påskpsalm "När på Tomas Segerfursten tänker". 
Musik: Dansk(?), ur Ahnfelts sånger 1868

188 Herren min gode Herde är

1. Herren min gode herde är,
ingenting ska längre fattas mej!
Han är den som leder
mej till gröna ängar
och till vatten där jag finner ro.

2. Jag fruktar inte något ont,
inte ens i dödens mörka dal.
Herre, du är med mej,
i min nöd du ser mej,
och din käpp och stav, de gör mej trygg.

3. Då mina fiender ser på
dukar Herren upp sitt bord för mej.
Bara goda gåvor
ger han alla dagar,
evigt ska jag i hans hus få bo.

Text: David Isaisson (Psalt. 23), bearb. A.H. efter norsk förebild 2008 
Musik: Norsk folkmelodi (Davids egen mel. tyvärr förkommen).